What a week.
Allt började förra fredagen efter att jag vart nere på stan med Mia, jag kom hem och fick jätteont i magen och vid halv 8 efter att vi ätit middag och Richard passade på att parkera bilen i garaget, står jag i köket och dricker mjölk när jag plötsligt känner hur det rinner helt okontrollerat "där nere".
Min första tanke: VATTNET HAR GÅTT!
Jag berättar för Richard när han kommer in och ringer sedan till sjukhuset som vill att jag kommer in och kollas upp. Vi åker in vid 8 och spenderar 3 timmar på sjukhuset. Under rutinkontrollen upptäckte man mitt enormt höga blodtryck, vi snackar alltså livsfarligt högt och sedan att jag hade äggvita i urinen.
Alla som genomgått en graviditet vet ju vad det betyder och nej, det var inget roligt besked. Det diskuterades om att jag skulle bli inlagd redan då men av någon anledning så skickade man hem mig med receptet: VILA och återbesök på måndag.
Ni förstår kanske varför jag var så grymt osocial i helgen som var?
Att få beskedet om att man "kanske" har havandeskapsförgiftning gör det inte direkt lätt att slappna av på helgen och att sedan veta att man ska gå hela helgen och vänta på provsvar är ingen höjdare.
På måndagen var vi tillbaka på sjukhuset för ytterligare prover och mina provsvar från fredagen såg inte bra ut, det hade blivit värre under helgen. All min vila gjorde ingen nytta alls. Inte förvånande i och för sig.
Jag fick börja med medicin för att sänka blodtrycket och fick en tid på sjukhuset dagen efter kl 14. Vid 9-tiden ringer Richard och säger att vi måste åka till sjukan. Proverna man tog under måndagen såg inte alls bra ut. Jag packade ihop mina saker och gjorde mig redo för att bli inlagd. Det blev jag.
13:55 börjar man igångsättning. Kl 18:55 börjar värkarna kännas av och jag börjar med lustgasen som till en början var ljuv. Vid 20:34 gör man så vattnet går. Sedan diskuterar vi att ge mig ryggbedövning då den även har en sänkande effekt vid högt blodtryck. Ryggbedövningen var guld värd!
Allting ser ut att gå enligt plan och vi trodde för en stund att vi skulle få se vår ängel innan klockan slog midnatt. Fram till klockan 04:10 blev jag sämre och sämre. Två av mina dropp slog ut varandra och värkarna kom inte igång som dom skulle, lillan hade inte fixerat sig och dessutom flyttat på sig. Smärtan var enorm och kl 04:21 tog man beslutet om att akut kejsarsnitt är nödvändigt.
Därefter gick allting så fort och kl 04:52 kommer vår lilla ängel till världen.
My Angelica Himberg var 47 cm lång och vägde 3260g - en helt underbar liten varelse.
Oj vilken vecka, det måste ha varit hemskt att inte veta! Men skönt att allt slutade bra och ni fick er lilla bebis med er hem :) kram
vad skumt att dem lät dig åka hem med havandeskapsörgiftning.. åhh vad söt hon är.. jag har ju gåt igneom samma sak som dig så om du vill fråga eller veta nåt så är ja här =) hoppas du mår bra och att du återhämtar dig snabbt.. det är ju inte alltid lätt efter en bukoperation.. =)
Men fy vad jobbigt. Men tur att allt gick så himla bra ändå!
Vet du, tänkte på en sak. När du skrev : Våran ängel MY... Då tänkte jag direkt att hon var död, dom kallar ju dödfödda eller bebisar som dött utanför magen för Änglabarn. Fick lite rysningar när jag såg en bild när hon låg och sov med sjukans kläder på sig. Fast hon såg ju välmående ut så :)
KRam
