Bara det bästa för min dotter.
Vilken natt.. Vi la oss vid 21 igår kväll och lillan verkade inte vilja sova.. Jag bytte blöja, matade henne, hon fick ligga på mitt bröst (som i vanliga fall verkar vara väldigt sövande) men hon hade ingen plan alls på att somna.. Trots att jag ammade och hon åt huur länge som helst så letade hon ändå hela tiden efter bröstet när jag hade rapat henne.. Så jag matade henne lite till, jag menar om hon inte är hungrig så tar hon ju inte bröstet? Eller?
Fast det gjorde hon, om o om o om igen.. Hon kräktes till och med lite nån gång. Jag kände efter 3 timmars bråk att jag höll på att somna sittandes och min ork försvann.. Jag la henne i sin säng och det dröjde inte länge till hon började gråta och skrika. Jag la mig, kände mig alldeles usel och somnade. Vaknade till vid 02 och hörde att hon grät. Jag hoppades inte att hon hade legat och skrikit så i 2 timmar men vad visste jag, jag hade ju sovit så gott.. Gick in till henne, plockade upp henne och hon skrek fortfarande.
Fy fan vad jag kände mig usel då.
Vilken kass mamma jag är.
Jag tog och ammade henne när vi lagt oss i våran säng och sen slocknade hon och jag var inte långt därefter. Sedan vaknade vi imorse när älsklingen skulle upp till jobbet. Efter att ha matat henne då så låg hon på mitt bröst och log mot mig, då kändes de betydligt bättre. Sen slockna vi båda.
Jag vet att man inte ska skämma bort sina barn med att plocka upp dom så fort dom gråter och ibland kanske man ska låta dom ligga där och gråta tills dom tröttnar men samtidigt så känner man ju sig en gnutta kass. Man borde ju vara den som kan lugna sitt barn i alla lägen, famnen där barnet känner enorm trygghet så vad ska man göra när inget man gör fungerar? Jo, man känner sig helt värdelös.
Fast innerst inne så vet jag ju att jag är den bästa mamma min lilla flicka kan ha, jag skulle göra allt för henne och jag vill henne absolut inget illa. Jag vill att hon växer upp och blir en självständig person som kan klara sig själv men som inte är rädd för att be om hjälp. Jag vill bara det bästa för min dotter.
Fast det gjorde hon, om o om o om igen.. Hon kräktes till och med lite nån gång. Jag kände efter 3 timmars bråk att jag höll på att somna sittandes och min ork försvann.. Jag la henne i sin säng och det dröjde inte länge till hon började gråta och skrika. Jag la mig, kände mig alldeles usel och somnade. Vaknade till vid 02 och hörde att hon grät. Jag hoppades inte att hon hade legat och skrikit så i 2 timmar men vad visste jag, jag hade ju sovit så gott.. Gick in till henne, plockade upp henne och hon skrek fortfarande.
Fy fan vad jag kände mig usel då.
Vilken kass mamma jag är.
Jag tog och ammade henne när vi lagt oss i våran säng och sen slocknade hon och jag var inte långt därefter. Sedan vaknade vi imorse när älsklingen skulle upp till jobbet. Efter att ha matat henne då så låg hon på mitt bröst och log mot mig, då kändes de betydligt bättre. Sen slockna vi båda.
Jag vet att man inte ska skämma bort sina barn med att plocka upp dom så fort dom gråter och ibland kanske man ska låta dom ligga där och gråta tills dom tröttnar men samtidigt så känner man ju sig en gnutta kass. Man borde ju vara den som kan lugna sitt barn i alla lägen, famnen där barnet känner enorm trygghet så vad ska man göra när inget man gör fungerar? Jo, man känner sig helt värdelös.
Fast innerst inne så vet jag ju att jag är den bästa mamma min lilla flicka kan ha, jag skulle göra allt för henne och jag vill henne absolut inget illa. Jag vill att hon växer upp och blir en självständig person som kan klara sig själv men som inte är rädd för att be om hjälp. Jag vill bara det bästa för min dotter.
Kommentarer
Postat av: Ann-Mari
Du är verkligen en godhjärtad mamma, det ska du bara veta! <3
Trackback
