Jag har haft en liten period nu det senaste där jag har sagt ifrån, jag har tagit tag i familjen, vänner och nu även min hyresvärd. Jag har haft lite mailkontakt de senaste dagarna med våran förvaltare ang. grannen under oss och jag känner att jag får snart ett frispel på henne. Jag blir irriterad bara jag ser människan. Hur som helst så fick jag ganska bra gensvar från förvaltaren och vi står nu i kö igen för att se om vi kan bli erbjudna en annan lägenhet, vi kom fram till att det är det bästa eftersom vi inte kommer kunna köpa hus fören om 2-3 år och så länge orkar vi inte med hon under oss.

Förvaltaren sa nämligen också, när jag svarade på vem hon var och vart vi bor nu, att "ja men då vet jag vem det är och tyvärr tror jag inte att dennes beteende går att ändra hur mycket jag än vill men jag ska prata med hennes mamma". Då kände jag att det är såå mycket lättare om vi bara flyttar. Så vi får väl se.
Jag hoppas faktiskt att vi kan bli erbjudna en annan 3:a, har man tur så kanske den är finare än den vi har idag, även om vi nu gjort denna lägenhet finare än vad den var när vi flyttade hit ;-)

Hur som helst, det känns skönt att få utlopp för sina tanka och känslor, man orkar inte ha allt inom sig och försöka bearbeta det själv. Mitt tips: UT MED DET! det är SÅ värt det. Man kanske förlorar en vän (men då var ni ju inte så bra vänner som du trodde), en familjemedlem kanske känner sig sviken (han/hon kommer förstå att i slutändan så är det bara för att du bryr dig och älskar denne) och vem vet, du kanske får den respons du så länge velat ha.